Semestertid! Dagar utan bestämda planer, efterlängtad befrielse från tidstyranni och stressiga livspussel. Så är det väl för de flesta av oss. Men inte alla.
Jag undrar när barnen också ska få ledigt från vuxenvärldens tidsramar. Är det inte deras tur att få semester någon gång?
Jag menar, gå bara till en djurpark eller annan upplevelseanläggning och verkligen lyssna på hur förvånansvärt många vuxna hunsar och jäktar med sina barn, och tvingar dem att anpassa sig till de vuxnas egen bekvämlighet och behov – till och med under sommarledigheten.
Det pratas alltmer om barn och bokstavsdiagnoser. Men den mest illavarslande bokstavskombinationen av alla stavas S-T-R-E-S-S, om ni frågar mig, och det är sorgligt att barnens behov inte ens får komma först under sommarens familjeutflykter.
”Felicia kom vi ska gå nu, till elefanterna, aporna, lejonen, nej Felix, skynda dig, den här vägen, nej vi ska inte äta glass nu, vi måste skynda oss om vi inte ska missa tigermatningen, delfinshowen, safaritåget, mamma och pappa går nu om inte ni kommer, vi går till leklandet utan er, så, lek nu, nej akta klänningen, ååå nu blev du smutsig... "
Det var vid något sånt där djurparksbesök när barnen var små som jag bara fick tvärnog av det där tråkiga vuxentjatet jag hörde omkring mig. Jag bestämde mig för att vakta min egen tunga så att jag aldrig mer lät på det där sättet, om inte vardagen på allvar krävde det. Och i fortsättningen tänkte jag bannlysa alla onödiga vuxenkrav från våra familjeutflykter.
Sedan gjorde vi djurparksbesök varje sommar under några år då barnen helt och hållet fick bestämma var vi skulle gå och i vilken takt. Det ledde förstås till att vi ibland tillbringade en halv djurparksdag vid det roliga klätterhuset strax innanför entrén, innan de kände sig färdiglekta och ville gå vidare. En annan gång, i en annan djurpark var det några helt vanliga ankor strax innanför entrén som fångade oss i flera timmar. Någon av oss upptäckte att ankorna kunde bitas - precis så där lagom hårt för att det skulle vara spännande men inte göra ont på riktigt. Det blev besökets höjdpunkt, alla tigrar och apor och delfiner till trots.
Om det för min del blev alltför långtråkigt under de där besöken fick jag förströ mig med medhavd bok eller matsäck. Men det blev det sällan, eftersom jag själv vid behov är omåttligt barnslig och gärna förlorar mig i lek om tillfälle bjuds – garanterat stressupphävande!
Våra djurparksbesök har förstås aldrig blivit den sortens upplevelser som turistbroschyrerna beskrivit. Men de har blivit barnens egna upplevelser, helt efter egna önskemål. Och dessutom oförutsägbara och hejdlöst roliga!
Hur lätt är det inte att mala på i vardagsstressens mönster, utan att tänka på det? Trots att det är semester och man faktiskt inte måste.
Men det är faktiskt lika lätt att byta spår, vägra stressen och låta semestern vara semester – även för barnen.
Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 2 augusti 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
