Att längta efter hemlängtan

Jag har aldrig hemlängtan. Kanske för att jag alltid har så lätt att känna mig hemma just där jag för tillfället befinner mig.

När jag är ute och reser brukar hemkänslan infinna sig så snart jag fått stänga en dörr om mig, provligga sängen och lägga min skrivbok och någon läsefrukt på sängbordet intill. Och där den där boken ligger – där är mitt hem tills vidare. Därifrån gör jag mina utfärder i det nya och främmande, och dit återvänder jag när tröttheten sätter stopp för fler strapatser.

Och så är det sommarstugan, som är lika mycket hemma som mitt riktiga hem. Nästan mer, eftersom mina fötter trampat här ända sedan de var i storlek 21ungefär.
Men hemkänslan här handlar mer om det som finns runt omkring. Varje träd och buske som jag känner så väl. Paddan under trappan, koltrasten i höga granen och snoken under bryggan.

Om jag någon gång längtar så är det inte hem i sig. Utan till människor jag tycker om, eller katter, eller musikinstrument…
Men förvånansvärt sällan har jag saknat min dator när jag varit ifrån den. Och fast jag haft den med mig på flera strapatser har den bortglömd fått stanna i sin väska.

Jag längtar efter att någon gång verkligen känna hemlängtan. Framför allt för att det först skulle förutsätta en resa till något väldigt avlägset resmål. Någonstans där jag skulle stanna länge…


Tidigare publicerad i Flens Tidning den 31 juli 2009

Bortom bensinmackarna börjar äventyren

Jag har en särskild förkärlek för bensinmackar.
Nej, någon inbiten motorbrutta med bensin i blodet är jag inte. Det handlar inte alls om det. Men bensinmackar ger mig ofta en känsla som påminner om den jag alltid får av flygplatser – fast i utspädd lightversion.
Medan de stora resorna börjar på flygplatserna är det ju vid bensinmackarna som de där andra småäventyren brukar ta sin början. Lite mer anspråkslösa, men som ändå ger det där lyftet ur det vardagsvanliga: Nya tankar, ett stråk av frihetskänsla, en gnista ny livsinspiration.
Det är ofta här man laddar upp för att ge sig av. Kollar att däcktrycket är rätt, fyller upp tanken, provianterar inför resan, oftast med någon njutbar onyttighet av ena eller andra slaget.
Kanske tar man fram kartorna och går igenom resvägen en sista gång. Jo, jag har en GPS i mobilen, men har hittills aldrig använt den. Varför skulle jag? Bläddrandet med en karta ger mig ju inte bara målet för min färd, utan vägen dit också. Och ger uppslag till de där trevliga avstickarna som många gånger blir det mest minnesvärda på en resa…
Några lediga semesterdagar har jag ännu kvar den här sommaren. Endera dagen packar jag nog bilen och ger mig iväg på något litet äventyr. Med början vid en bensinmack någonstans.
Med fullt i tanken - och fritt i tanken!


Tidigare publicerad i Flens Tidning den 24 juli 2009