Det är något särskilt som drabbar mig varje år just vid den här tiden - den första skolveckan.
Under mina lågstadieår älskade jag de första skoldagarna varje höst. När fröken delade ut årets böcker som luktade nya och som var alldeles obläddrade. Böcker där det fanns massor av nya saker som jag såg fram emot att få lära mig. Och känslan av utveckling som var så tydlig då. Tvåan var verkligen inte samma sak som ettan, livet gick framlänges och man kände att man blev lite ny för varje år.
När man fick välja nytt färgglatt papper till bänken och fick hjälp av föräldrarna med att också slå in böckerna i papper och sätta textade etiketter på så att det blev så fint, så fint. Och när jag fick nya pennor, sudd och kritaskar och flyttade runt allting i bänken tills jag var nöjd med den nya ordningen. Redo för den där härliga nystarten som låg i luften.
Numera slår jag aldrig in böcker i vackert papper med prydligt textade etiketter. Inte heller bereder det mig samma tillfredsställelse att städa lådor som det gjorde då. Och den där känslan att ta livet upp till nästa nivå - det är sällan som den är så där skönt tydlig längre.
Men jag älskar fortfarande det där som vibrerar i luften vid den här tiden på året. Precis som jag ännu älskar den där känslan av nya böcker. Den där första försiktiga genombläddringen, när sidorna ännu nästan klistrar sig vid varandra. Och så den där nytryckta doften - som av ännu oförvärvad kunskap.
Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 23 augusti 2012
