Tänk att Eskilstuna en gång hade ett
slott! Ett praktfullt och ståtligt renässansslott med tinnar och torn, och med
en stor och vacker trädgård som vette ner mot Eskilstunaåns norra bank. Det
hette Eskilstuna Huus och det var Gustaf Vasa som gav order om att det skulle
byggas.
Han tog helt sonika och lät plocka ner det
gamla klostret, sten för sten, och byggde sedan upp sin egen stolta borg, och
på samma husgrund till på köpet. Det var inte till att frukta några högre
makter där inte!
Men tänk att vi har haft dåtidens
kungligheter spankulerandes omkring på slottsbacken. Hållandes festliga
middagar i ståtliga salar, någonstans vid nuvarande Slottsskolan, dryftandes de
stora beslut som stakade ut vår svenska historia. En stolt Gustaf Vasa i
renässansmodets fåniga ballongbyxor. En galen Erik XIV som löpte amok om
nätterna. Och kanske tassandet av små kungliga Sigismund-fötter, lekandes i
trädgården bland franska springbrunnar, symmetriska krattade grusgångar och
snörräta välklippta buxbomshäckar.
Jag tror inte att man måste har förläst
sig på Shakespeare för att det där ska egga fantasin. Vasasönernas elaka ränker
och illdåd mot varandra är ju som en Shakespearetragedi, hämtad direkt ur
verkligheten.
Och det är faktiskt inte osannolikt att
det var just på Eskilstuna Huus som Gustav Vasas söner, hertigarna Johan och
Karl, planerade sitt uppror mot brodern, kung Erik XIV efter att han tagit
makten. Sedan turades de om att kasta varandra i fängelse. Erik såg till att
Johan hamnade i en fängelsehåla på Gripsholm, dömd till döden för
landsförräderi. Och sedan han undkommit med nöd och näppe var det i stället han
som tillsammans med hertig Karl smidde planer på att kasta Erik i fängelse. Och
så blev det som bekant också.
Och tänk att det kanske var i en sal
någonstans i höjd med Slottsgatan som de satt med huvudena ihop och kläckte den
där idén med arsenik i ärtsoppan – det som sedan blev Erik XIV:s död på ett
slott någonstans i Uppland.
Men en natt år 1680 blev Eskilstuna Huus
saga all. Av okänd anledning utbröt en brand på slottet. Kanske var det en av
tjänarna som stulit för mycket dryckjom ur de kungliga förråden och vinglade
till med sin nattlampa när han skulle gå på hemlighuset? Eller var det en blixt
som slog ner, som en himlarnas hämnd 150 år för sent? Eller kanske någon fiende
till kungahuset som med en mordbrand satte punkt för den här eran av
Eskilstunas historia och förpassade slottet till glömskans kamrar.
Tänk om man hade kunnat få ändra
historien, bara litegrann. Så att den där branden aldrig hänt och vi i stället
haft ett pampigt kungaslott mitt i Eskilstuna. Hur hade det präglat vår stad?
Vi hade sannolikt haft en årlig
slottsfestival, ett årligt slottslopp för motionärer och restauranger som
serverade slottsstek à la Eskilstuna efter kungligt recept. Det hade säkert
anordnats Kuusliga Huusvandringar för barn, och med all säkerhet hade det
funnits ett Shakespearesällskap som spelade sommarteater på borggården. Och
alltsammans egentligen bara en eldgnista bort.
Nog är det en rolig tankelek att få ändra
på historien?
ESKILSTUNA HUUS. Gravyren ovan är hämtad
ur verket ”Suecia antiqua et hodierna”, ”Det forna och nuvarande Sverige”. Men
Erik Dahlberg, som ligger bakom gravyren lär inte alltid ha varit sanningsenlig
i sina verk, utan gärna förskönat och förstorat lite extra. Riktigt så här
pampig var nog inte vår Eskilstunahistoria. Men kanske nästan?
Tidigare publicerad i Tidningen Folket den
14 juni 2012
