Vid vägen mot Harpsund har Hasse Andersson sin lantgård.
Förbi hans husknut har det passerat åtskilliga statsöverhuvuden och ministrar på väg till och från statministerns rekreationsbostad.
Ändå är avståndet långt mellan de stora politiska besluten och verkligheten här, i det dagliga arbetet med djuren.
Alldeles för långt, tycker han. Inför årets val har han gjort en egen valkampanj hemma på ladugårdsväggen med direkt adress till Göran Persson.
"Göran, snart blir det utflyttningsfest på Harpsund!"
Skylten på Hasse Anderssons ladugårdsknut lyser grön i septembersolen. Varje vecka sedan i början av augusti har han satt upp ett nytt budskap till statsministern som brukar åka förbi här i sin svarta Saab.
– Det är ju valtider. Man får hoppas att han har lite humor, säger han.
Sedan 1637 har Storgården i Mellösa kyrkby varit i hans släkts ägo. Själv är Hasse Andersson den nionde generationen lantbrukare som driver den lilla gården med ett trettiotal mjölkkor och lika många ungdjur.
– Men varken politiker eller myndigheter verkar ha någon förståelse för lantbrukares verksamhet. Vi ska stå med mössan i hand när de hittar på nya lagar och nya blanketter som vi ska fylla i. Men de verkar inte ha varit i verkligheten och sett hur mycket onödigt extraarbete det innebär för oss, säger han.
Varje morgon klockan kvart över fem börjar Hasse Anderssons arbetsdag. Men den här dagens morgonrutiner är nu avklarade för flera timmar sedan och i ladugården står bara kalvarna och ett par av mjölkkorna kvar, resten är ute i hagen.
De långsamt idisslande djuren sprider ett lugn i ladugårdens dunkel. En tjurkalv sträcker fram sitt nyfikna huvud genom boxens galler och den sträva lilla tungan får tag i hans gulrutiga skjortärm.
– Alla de här kontrollerna som myndigheterna ska göra hela tiden. Det är som att de förutsätter att man gör något fel hela tiden. Deras papper och paragrafer har blivit viktigare än att titta på djuren och se att de mår bra, menar han.
Den tre veckor gamla kalven har inte fått någon öronmärkning och har heller inget namn ännu.
– Om en inspektör kom hit nu är det precis en sådan sak som de skulle kunna anmärka på. Enligt reglementet har man bara ett visst antal dagar på sig att märka sina kalvar. Och gör man fel riskerar man straffsanktioner och indragna EU-bidrag, säger Hasse Andersson bistert.
Den elektriska flugfångaren på väggen bakom hans rygg lyser illgrön. Varje gång en fluga går i fällan utbrister den i ett ilsket surrande knaster. Sedan tystnar den igen.
Den förändring av politiken som skulle betyda mest i Hasse Anderssons vardagsliv är om byråkratin för lantbrukarna blev lite mindre. Därför hoppas han på ett regeringsskifte efter valet.
– Det har ju sagts att alliansen ska ta tag i det här. Men vi får väl se, säger han, utan att låta särskilt hoppfull.
Valkampanjen på ladugårdsknuten väcker en hel del uppseende. Under loppet av en förmiddagstimme är det flera bilar som stannar för att titta lite extra.
Vad statsminister Göran Persson egentligen tycker om skyltarna vet inte Hasse Andersson.
– Men han har slutat hälsa när han åker förbi.
2006/09/01
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar