När kommer räddningspaketet för vår mänsklighet?

”Det är ett par tuffa år vi har framför oss. Men sedan vänder det uppåt igen.”
Det är så de säger, de där som tror sig veta. En tillfällig nedgång bara – sedan ska allt bli tillbaka till vad det var igen.
Jag tror det är ett stort misstag att tro det. Visst, börskurserna repar sig nog på sikt. Men det är inte det hårda kapitalet jag är mest bekymrad över. Det är vad den här krisen kan göra med det mjuka kapitalet som gör mig skräckslagen.

Människor som upplevt en svår kris – blir de någonsin igen vad de var innan? Återfår de tron på att livet och samhället är gott, och fullt av möjligheter, bara så där genom ett trollslag? Trots att de gått bankrutt och förlorat allt – inklusive möjligheterna att ge sina barn en vettig framtid.
Människor som gett flera decennium av lojalitet till ett och samma företag, och som lönas med ingenting alls, utöver ett besked om uppsägning. Utsparkade på en helt omöjlig arbetsmarknad, påtvingade ett scenario utan nödutgångar... Förlusten av ett arbete blir kanske även förlusten av ett hem, en kärleksrelation, kontakt med barnen... Det är inte sällsynt att saker tar de vändningarna, när pressen ökar och inga utvägar finns.
Vilka kommer de människorna vara efter ett par år helt utan framtidshopp? Står de kvar med mössan i hand – eller har de vänt sin lojalitet bort från hela samhället?
Och den unga generationen... Hur blir deras syn på arbete och lojalitet när de ser hur andra (inte) belönas för sina trogna insatser? Hur blir deras syn på samhället när de överhuvudtaget inte bereds en plats i det? Hinner deras förtroende för samhället att raseras fullständigt på ett par år? Och med vilka följder?
Kan ett samhälle utan förtroendekapital, lojalitet och solidaritet bli något annat än ett samhälle i sönderfall? Och hur lagar man det?

Vad händer med befolkningen som helhet då, när hunger, missmod och desperation breder ut sig? Ja, historien har redan visat det otaliga gånger. Hur mycket mänsklighet kommer den här krisen att klä av oss, innan den är över?
Med dåliga tider kommer ofta ett behov av att leta syndabockar att skylla eländet på. I 30-talets Tyskland var det som bekant judarna som fick bära det oket. Vilka blir syndabockar i Sverige 2010?
Vågar vi sätta oss på höga hästar och tro att vi är alltför civiliserade för att kunna upprepa historien? Eller ligger barbariet på lur inom oss också, om bara hungern blir stor nog?
Jag vet inga svar. Jag vet bara att frågorna behöver ställas. Och jag tycker det är märkligt hur hela samhällsdebatten bara handlar om hur vi ska rädda det hårda kapitalet, medan ingen, ingen talar om hur vi ska värna det mjuka.
Bilindustrin och bankerna har fått sina nödåtgärder. När kommer räddningspaketet för vår mänsklighet?


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 5 februari 2009