Man måste veta var Malmö ligger

I en skola nära dig finns det niondeklassare som inte vet var Malmö ligger.
Det fick jag veta nyligen av min snart 17-årige son, som tillsammans med några kompisar roat sig med att göra en liten undersökning. De gick helt enkelt runt på skoj en dag och ställde diverse allmänbildningsfrågor till elever i åttan och nian och upptäckte på så vis denna flagranta kunskapslucka. Flera av de tillfrågade trodde att Malmö ligger i Danmark!

Jag vågar påstå att vilken niondeklassare som helst klarar av att googla fram rätt svar på nätet, om de bara vill. Är det här då så mycket att bli upprörd över?
Jag tycker faktiskt det.
Men det är inte ungdomarna som jag blir upprörd över. Nej, där ungdomar brister tror jag alltid att det finns vuxna runt omkring som bär ett ansvar. Eller som borde bära det.
Och det är just vuxenvärldens svek mot ungdomarna som gör mig upprörd. Och då menar jag inte bara nedskärningar och sparpaket i skolorna, även om man kan bli ilsk på sånt också. Nej, jag vill vidga bilden. Jag tror nämligen att sveket går mycket djupare än så.

Vilka vettiga ideal och förebilder har ungdomar fått att navigera efter i dag? Ja, knappast föräldragenerationen som springer runt som förvuxna tonåringar i ständig jakt på egen framgång och omedelbar behovstillfredsställelse. Visst är det bra att vi raserat alla förlegade auktoriteter – men vi kanske borde ha ägnat en tanke åt vilka andra vi lämnade utrymme för i stället?
I dag söker ungdomar många av sina förebilder i underhållningsmedierna. Men har någonsin Paris Hilton, Marilyn Manson eller Carolina Gynning gett sken av att kunskap skulle vara viktigt för att komma någonstans här i världen? Det har jag missat i så fall.
I skolans värld möts sedan ungdomarna av en lika skriande auktoritetsbrist, men här kamouflerad i flumpedagogisk terminologi: ”Lärarna ska bara vara vägledare. Eleverna ska söka kunskap själva”, heter det numera så vackert.
Men utan allmänbildning som skelett och ramverk – var ska eleverna göra av all den kunskap de googlar rätt på? Som det där med Malmö? Och utan förebilder som kan inspirera till lärande – hur ska de ens bli motiverade till att knacka in sökordet?

Det allra värsta är kanske ändå det kunskapsförakt som odlas av många vuxna i detta mellanmjölkens utspädda lagomland.
I ett avlägset förflutet har föraktet nog varit en användbar strategi för den som stått maktlös inför en dominerande överklass med ensamrätt till kunskapen. I det sammanhanget är det både förståeligt och försvarbart.
Men ungdomar i dag växer upp i ett kunskapssamhälle. Det är här de ska överleva och hitta sin utkomst. Om några år är det de som ska skrapa ihop till vårt BNP, och hosta fram vår generations pensionspengar. Då duger inte kunskapsföraktet som strategi längre. Man måste ge dem något annat i arv.
För man måste veta var Malmö ligger. Eller man måste i alla fall veta varför man ska veta var Malmö ligger. Och det är ett oförlåtligt svek från vuxenvärlden när niondeklassare idag faktiskt inte gör det.


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 3 maj 2007