Skulle ni tro mig om jag berättade att jag en gång vunnit i golf över självaste Robert Karlsson? Nej, jag tänkte väl det. Men det är faktiskt alldeles sant.
Jag var väl kanske i fjortonårsåldern och han ett par år yngre. Och tävlingen i fråga var en sådan där poängbogey där det inte är den bästa spelaren som vinner, utan den som spelar bäst utifrån sina egna förutsättningar, sitt handicap.
Just den gången var det en freestyle som var det finaste på prisbordet. Och alla ungdomar gick och suktade just efter den. På 80-talet var det ungefär det coolaste man kunde ha. Det kanske går att jämföra med en I-pod just när de kom för några år sedan.
Och just den här tävlingen spelade jag så bra jämfört med mitt handicap att det var jag som vann juniorklassen och fick gå fram till prisbordet och välja först.
Gissa vad jag valde? Och gissa om alla småkillarna, inklusive Robert, kastade sura och avundsjuka blickar på mig och min nya freestyle? Och lite orättvist var det ju att jag skulle få den - jag som ju egentligen inte alls var den bästa av oss på att spela golf. Inte ens på den tiden.
Fast jag gissar att han kommit över det där nu.
Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 1 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar