Jag har länge drömt om en redaktionshund. Jag tror att tanken föddes under tiden jag jobbade som ensamreporter. Tanken på den där fyrfotakamraten som jag kunde tänka högt tillsammans med när jag planerade mitt arbete, som kunde inta kartläsarsätet i bilen och hjälpa till att bära kameran ute på uppdrag. En trofast Wallraff som kunde ligga under skrivbordet och hålla mig sällskap under sena skrivtimmar...
Jag hade nästan glömt bort den där drömmen. Tills häromdagen när den alldeles oväntat blev verklighet.
En kollega tog med sig lilla yorkshireterriern Arvid till jobbet. En pigg krabat som mest av allt gillar korv - och Morfar.
Att ligga under skrivbordet var inte alls hans grej. Och han hade fullt upp med alla nya intryck och knappt tid att låta sig klappas heller. Men det gjorde ingenting. Det var ändå härligt och efterlängtat med en redaktionshund.
(Säg ingenting till mina katter bara! Jag är inte säker på att de skulle förstå...)
Redaktionshundens fullständiga namn är Arvid Farfar Mazarin. Fast jag kommer nog att tänka på honom som Walraff i alla fall.
”Waff, raff!”
Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 24 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar