Det ska vara en poet i höst

Dags nu igen för min krönikespalt
om ditt och datt och om inget och allt

jag tänkte det vore så kul och fräckt
att låna poeternas språkliga dräkt

och pröva, om än det tar mången timma
att få mina rader i texten att rimma

Och varför då anta en sådan utmaning?
Är det månntro för min språkliga daning?

Eller bara en lek till nöjsamt behag?
Nej, skälet är av ett annat slag

Nobelkommittén, dess samlade röst
har ju sagt, det ska va’ en poet i höst

så nu finns väl knappast en skrivande streber
som ej fått en släng utav Tranströmer-feber

I hopp om ett stänk av poeternas glans
skriver jag rader med rimmande svans

och med all finess jag kan uppbåda
lånar jag ur deras verktygslåda

rim och gamla versmått och -fötter
gräver jag fram bland diktkonstens rötter

smakar och knådar var metafor
tills de den rätta laddningen får

Men för att en dikt till diktkonst förvandla
måste man särskilda ämnen avhandla

naturens mystik, drömmar och gudar
fåglar i färgstarka fjäderskrudar

eller tvivlandet på livet
hjärtat som är övergivet

Tomas, min hyllade diktaridol
skrev ju en gång om en sorgegondol

och med sin bok om en sanningsbarriär
byggde han på sin poetkarriär

andra skriver om tidsandans gissel
och samhällsmaskineriets gnissel

Men det krävs nog mer ändå
om man ett pris av kungen ska få

Att jag kunde få kandidera på sikt
det är blott lögn och förbannad dikt

nej, jag kan aldrig det priset vinna
det är ju så sällan det går till en kvinna

och så krävs det långt mer än skrivarflit
om man ska bli kommitténs favorit

Jag tror det krävs ett sant geni
för att nobelpristagare bli

Om jag så skriver tills jag blir galen
får jag aldrig dansa i Gyllene salen

och drömmen om en bankett i Blå hallen
får jag väl helt enkelt slå ur skallen

Jag får nog snällt bara gneta på
här hemma i min lilla skrivarvrå

glädja mig åt enkelheten
och rimmandet i skrivpulpeten

Trots allt är det skriva som jag gillar mest
för mig ”scribere necesse est”

Men nu är det dags att sätta stopp
innan rimmen tar slut i min huvudknopp

Min spalt är tillbaka nästnästa torsdag
− då i "prosaiska" ordalag

För visst är väl rimmande rader rätt kul
men nu sparar jag resten till grötrim i jul


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 20 oktober 2011