Ingen vanlig inbrottstjuv

Mästerrymmaren och bankrånaren Ioan Ursut är död.
Det där namnet har fått en särskild innebörd för mig. Under en av sina rymningar tror jag nämligen att han gjorde ett ovälkommet besök i familjens sommarstuga.
Det var 1988 sedan han rymt från anstalten i Norrköping. När han greps i Nyköping några dagar senare uppgav han att han hållit sig gömd just i sommarstugor. Och i vår stuga, belägen just i den trakten, hade vi besök av en inbrottstjuv under samma tid.
När vi efteråt kom ut till stugan upptäckte vi att någon kastat in en knytnävsstor sten genom ett fönster, och det låg glassplitter överallt. Ingenting var stulet, och spåren efter någon som huserat uppe på sovloftet talade sitt tydliga språk om att det här inte varit någon vanlig inbrottstjuv.
Vår sommarstugegranne fick vid samma tid inbrott i sin jordkällare - inte heller något naturligt mål för en vanlig inbrottstjuv på jakt efter värdesaker. Någon mat fanns där knappast - men inbrottstjuven hittade en yxa och tog med sig.
Det var nog det där med yxan som etsade sig fast. Och tanken på vad som kunde ha hänt om vi råkat få för oss att göra ett sommarstugebesök just samma dygn då vår inbrottstjuv var där. Väntande i skuggorna, handen som kramade yxskaftet...
I det där fönstret, numera lagat sedan många år, ligger den knytnävsstora stenen fortfarande kvar, som ett slags märkligt minne. Vi kallar den för Ursut-stenen.
Och nu är han borta. Han begick självmord i sin fängelsecell i Rumänien. Påstås det i alla fall. Om det inte är ännu ett av hans snillrika rymningsförsök. När det gäller honom kan man inte låta bli att undra...


Publicerad i Tidningen Folket den 21 januari 2012