Det finns nog ingenting som får mig att längta bort så som bilden av fåglar i flykt. Visst är det en sliten frihetssymbol, och med tanke på fåglars riskfyllda liv är den nog inte särskilt sanningsenlig heller. Men på mig fungerar den ändå.
På resa i det främmande är det så lätt att ge sinnet ny näring, och att få tankarna att röra sig åt nya håll.
Men det måste inte till en vidlyftig yttre resa för att ge vingar åt sina tankar, försöker jag säga till min pockande reslust. Man kan uppleva lika mycket i det vardagliga invanda, om man bara ser det med nya glasögon, försöker jag trösta mig.
Om man tar en helt vanlig gata till exempel: Vad händer om man försöker se den med en trädgårdsarkitekts blick? Eller en rörläggares? Hur sen en funktionshindrad och en skateboardåkare på samma gatstump? Ja, sannolikt inte på samma sätt som vare sig en konstnär, en trafikskolärare eller fönstertittare.
Kanske är det faktiskt så att man inte behöver byta miljö för att se något nytt. Det främmande oupptäckta och tankelyftande finns kanske här och nu - om man bara lär sig se…
Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 25 juli 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar