Om att vandra i fäders spår

Tänk att den mark vi trampar i dag har varit bebodd av kungar, munkar, gesäller och fabrikörer i en helt annan tid än vår.
Visst är det fascinerande att tänka sig att självaste Gustav Vasa en gång spankulerade omkring vid nuvarande Slottsgatan, kanske drog sig fundersamt i skägget och såg ut över samma Eskilstunaå som vi ser här i dag?
Men för mig har det där ändå känt mest som sagor. Tills en dag tidigare i somras. Jag hade läst att en av stenarna från det gamla nedbrunna slottet Eskilstuna Huus skulle sitta inmurad i ett hus i Gamla Staden.
Jag greps av omåttlig och oförklarlig fascination och bestämde mig för att hitta den där stenen. Min äkta hälft råkar också vara historieintresserad, så han gjorde min sällskap på min stenjakt, trots regnväder och allt.
Till sist hittade vi faktiskt den där stenen. Och inte förrän då blev det handfast verklighet för mig att de där historiska gestalterna faktiskt varit här, köttsliga och livs levande.
Spåren efter dem finns kvar. Och för min del kommer det nog att bli fler historiska skattjakter framöver.


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 29 juli 2006