Violer och idéer kräver samma mylla

Häromdagen kom den – kände ni det? Den där allra första känslan av vår, av farväl till mörkret, en kvillrande känsla, ett pirr i bröstet av förväntan inför de bästa av årstider som nu ligger framför oss. Oskrivna kalenderblad, dagar av möjligheter.

Den där lusten att lägga dystra dagar bakom sig och blicka mot ljuset, mot det som ligger framför.

Den tidning du nu håller i din hand är en bilaga från Tidningen Folket som delas ut till alla hushåll i Flen.

Sveriges tråkigaste stad, som den nyligen utnämndes till. Och det finns kanske visst fog för en sådan bild.

Men den här gången har vi sökt efter motbilderna, och lyft fram några satsningar, visioner och spännande initiativ. Och de har inte varit svåra att hitta.

Idéer finns det gott om. Men det är väl med idéer som med violer – de behöver också en lämplig mylla för att kunna överleva och växa sig riktigt livskraftiga och starka.
Violer behöver sol, näring, vatten och rätt kemisk sammansättning i jorden för att trivas. Och på något sätt har tydligen inte Flens mylla riktigt det som behövs, har det visat sig. Det har visst något med kemin att göra.

Men hur är det egentligen med idéer? Jag vet inte, men jag tänker mig att det kanske är ungefär samma saker de behöver. Men vilka komponenter och faktorer är det som ger näring, sol och rätt kemi och skapar den där gynnsamma myllan där idéer frodas? Vad är det för magiskt recept som fungerar?

Jag har inga bra svar på den frågan. Jag står ännu inte tillräckligt stadigt i Flensmyllan för att kunna bedöma det. Och kanske finns det heller inga enkla svar, och kanske inte heller några som är Flensspecifika.

Nog kan man tänka sig att de flesta idéer går under om de alltför ofta stångar pannan blodig mot Jantelag, missundsamhet, avundsjuka och rigid rädsla för förändring.
Men ibland är det också de idéer som möter hårdast motstånd som växer sig starkast och får mest vind i seglen när tiden väl hunnit ikapp dem.

Nej, jag har som sagt inga svar på frågan om vilken mylla som idéer mår bäst i. Men jag tror att frågan är nödvändig – både i Flen och på andra håll.


Tidigare publicerad i en bilaga till Tidningen Folket den 21 februari 2008