Skriveri av Anna Mi

Det är som bekant kristid i Flen, liksom på de flesta håll i vår omvärld. Och framtiden ser dyster ut, med negativa skatteprognoser och en osäkerhet som vi nästan inte sett maken till i mannaminne.
Samtidigt rustas det i Flen, på ett sätt som vi inte heller sett på länge. Det byggs en ny bro, läggs ny gatsten vid infarten, och det står nya blomsterplanteringar lite varstans i centrum. Det är riktigt upplyftande, och uppväger faktiskt trafikkaoset det orsakar.
Och nu klär Flen upp sig i lövad skrud och smyckar sig till fest igen. En som ska bli större och längre och vidlyftigare än någonsin tidigare.
Själv är jag kanske inte överdrivet road av det jippobetonade i tillställningen, men smaken är ju olika. Och tror att det här är precis vad som behövs mitt i eländet. Att få glömma undergångsprognoser, börsras och storvarsel mot fest och glam och sorglöshet under några dagar.
Kanske är en riktig brakfest ingen mirakelkur mot kriser, men jag är inte helt säker.
För tänk om det faktiskt är så att krisen blir lite lite djupare för varje gång vi pratar om den?


Tidigare publicerad i Flens Tidning den 12 juni 2009