Studentens lyckliga dag?

Studentens lyckliga dag… Eller ”Gaudeamus igitur, juvenes dum sumus”, som vi sjöng när jag tog studenten för ett par decennier sedan. ”Låtom oss fröjdas medan vi äro unga”…
Vid vår lärarmiddag några dagar före studenten sa någon gammal stofil till oss i ett tal: ”Ni kommer att se tillbaka på er gymnasietid och tycka att det var den bästa i livet!” Vi elever tittade lite frågande på varandra. Visst hade vi haft en hel del kul – men skulle resten av livet verkligen inte överträffa det här?

Lyckligtvis hade han ju fel. Men för årets studenter kanske det där talet tyvärr hade passat bättre, även om jag förstås inte hoppas det. De lämnar skolan och går ut i en framtid som är osäkrare än någonsin. Vad har de gjort för att förtjäna det?

Om jag skulle hålla tal till studenter i de här dystra tiderna skulle jag känna mig nödgad att be dem om ursäkt. För jag skäms över att ha varit en del av den vuxenvärld som skapat, eller i alla fall tillåtit den här utvecklingen. Skäms över att ha haft rösträtt och alla tänkbara demokratiska rättigheter och möjligheter, men ändå inte lyckats bygga något bättre än det här: Ett samhälle som bjuder in de nybakade studenterna med armbågen, till snåla studiemedelsregler, till den värsta arbetsmarknaden sedan trettiotalet – och dessutom har vi sabbat klimatet och därmed undergrävt hela deras framtid.

När de är det finaste vi har! När de är hoppet, om det någonsin ska finnas något.

Och samtidigt är jag övertygad om, till skillnad från min gamla lärare, att det roliga inte tar slut här och nu. Även våra studenter i år kan fröjdas i ungdomens vår, precis som det ska vara.
Det andra får vi nog hjälpas åt att fixa. Jag tror de gör det bättre än vi.


Tidigare publicerad i Flens Tidning den 5 juni 2009