Jag har varit på besök i min egen barndom. Det var i helgen när jag, min bror och mina föräldrar röjde ut vårt gamla uthus vid sommarstället. Där, mitt bland bråten, återfann jag minnen från mina första år här i livet.
Jag hittade mitt första dockhus – ett som min pappa snickrat, och som var en miniatyr av det grönmålade hus där jag växte upp. Miniatyrhuset hade till och med samma blommiga tapeter på väggarna som jag hade i mitt flickrum.
En gul simdyna med frigolitkuddar, som skogsmössen gnagt lite på, väckte bilder av iskalla bad i Vättern, med Mariekex och hemkokt saft på en rutig filt i den heta, vita sanden. Och min första tennisracket påminde mig om hur jag - precis som Björn Borg - brukade stå och slå bollar mot garageporten där hemma. Men jag brukade ofta slå för högt så jag fick springa runt till baksidan för att hämta bollen igen, och det gjorde nog aldrig Björn Borg.
Nästan varje sak vi hittade vid den där röjningen hade en liten historia att berätta.
Men vad skulle en av antikexperterna, som tv numera kryllar av, ha att säga om våra gamla saker: "Värdelöst" skulle domen förstås lyda.
Är det inte sorgligt enögt att allt i vår tid bara handlar om pengar?
Tidigare publicerad i Flens Tidning den 29 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar