Så många val vi måste göra

Att välja, eller icke välja – det är frågan.
Så många val vi måste göra, och så mycket tid de tar.
Jag tänker inte främst på EU-valet nyss, som jag räknar till ett av de viktiga, riktiga valen. Ett demokratiskt val till en maktkoloss som påverkar oss ända in i vårt dagliga liv.
Ändå var det mer än hälften av landets röstberättigade som gjorde ett icke-val.
Till viss del tror jag det beror på att vi är trötta på alla val vi måste göra. Dessutom har konsekvenserna av våra tidigare val - och icke-val - inte blivit tillräckligt tydliga. Därför känns det helt enkelt meningslöst att välja.
Och det är så det börjar bli med alltfler av våra val. Vad är det för poäng med att välja pensionsfonder, när hela börsen barkar åt fanders? Vad är det för mening med att välja elbolag, när räkningarna ruinerar en i vilket fall som helst? Alla elbolag har vinstintressen och profiterar på människors behov av att inte frysa ihjäl på vintern. Och spelar det verkligen någon roll vems fallskärm eller bonusavtal man är med och finansierar?
Vi ska välja bland telefonbolag och ägna tid åt att orientera oss deras myller av olika avtalsparagrafer och prisuppgifter. Och vi ska välja bland försäkringar som skiljer sig åt endast genom olika varianter av förbehåll i det finstilta.
Som om det inte vore nog med det förväntas vi välja våra utseenden hos plastikkirurgen, och våra tankar, känslor och reaktioner på terapisoffan.
Ingenting får längre vara bara av naturen givet.
Och så förväntas vi tycka att alla de där pseudovalen är en frihet att vara tacksam över.

Men något håller på att hända. Vår ovilja att välja har skapat en ny nisch för hugade entreprenörer som vill hjälpa oss att slippa välja fel.
Härom veckan fick jag ett samtal från just ett sådant företag, som mot en ansenlig summa pengar åtog sig att köpa loss min väljarångest och placera mina pensionspengar åt mig så att jag skulle slippa vådan av ett felval. Kanske får vi se mer av sånt framöver? Det finns ju redan personal shoppers som låter oss slippa välja vilka kläder vi ska köpa, och jag tror det här bara är början.

Även om vi är trötta på att välja, så finns det alltså andra som tjänar på det. Samhället tjänar dessutom på det. Eller snarare de politiker som styr det.
Förr trodde man att orättvisor var politiska och gick att förklara och förändra genom att man förändrade samhället. Men om någon är trångbodd, lågavlönad eller arbetslös och olycklig i dag så är det plötsligt inte längre samhällets fel.
Simsalabim - så har vi kamouflerat de verkliga förklaringarna på samhällsproblemen och slipper göra något åt dem.
När allt går åt helvete har vi nu bara oss själva att skylla.
Det var ju vårt val - och vi som valde fel.


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 12 juni 2009