När detta skrivs vet jag ännu inte om fredagen bjuder på någon rymdfärd för vår egen upptäcktsresande bland stjärnorna. Men det spelar ingen roll vilket. En hjälte är han ändå i mina ögon.
Jag har suttit klistrad vid tv:n varje gång det flaggats för ett nytt uppskjutningsförsök, förväntansfull som ett barn. Och närapå blivit tårögd varje gång astronauterna i sina brandgula rymddräkter vinkat i rutan. Jag antar att det jag känner går att jämföra med vad en riktig fotbollsälskare känner när någon av favoritspelarna gör en målgest.
Fotbollsnördarna har alltid haft gott om förebilder. Musiknördarna likaså. Både när jag gick i skolan och i dag. Men de andra nördarna - alla de där tjejerna och killarna som i småskolan var lite för bra på matte för att bli populära på skolgården - vem har de haft att identifiera sig med, som kunnat övertyga dem om att intelligens faktiskt inte är ett handikapp, ens i vårt avundsjukans lagomland.
Äntligen, äntligen har de nu också fått en egen hjälte! En kille med experimentell partikelfysik som specialitet, som gillar att spela schack och som jobbat hårt i det tysta under snart ett halvt liv för att nå sitt mål.
Vår man i rymden, var du nu än är... Jag kan bara säga: Respect!
Tidigare publicerad i Flens Tidning den 28 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar