Semesterfundering i kristid

Allt fler semestrar på hemmaplan, sägs det. Och för just campingsemestrandet lär det ha varit ett rekordår i år. Allt till följd av krisen förstås.
Campingliv för mig är associerat med antingen tjusning och fasa, beroende på vilken form av camping jag tänker på.
För mig är det svårt att se poängen med stora campingplatser med likadana husvagnar i långa rader – ungefär som om man tagit ett höghus och bara lagt det ner på marken.
Och jag undrar hur man sorterar bland sina semesterminnen om man alltid bara bor i samma husvagn vart man än åker? Blir det inte bara som att göra samma resa om och om igen? Jämfört med om man bor och sover på nya platser och samlar nya intryck för varje resa.
Och när de där rackarna faktiskt har hjul och kan rullas vart som helst – varför parkerar man inte hellre sin husvagn på någon avskild parkeringsplats vid någon vacker sjö någonstans i vårt vackra och till stor del orörda land? Eller ännu hellre, slår upp ett tält och får uppleva naturens alla ljud och dofter också.
För mig är det den sortens campingliv som lockar. Eller ännu hellre, strapatser i fjällandskap när man bär allt man behöver på ryggen, och får somna och vakna till bruset från en fjällbäck.
Men var och en får bli salig på sin fason. Och visst är det kul att vi är olika?


Tidigare publicerad i Flens Tidning den 7 augusti 2009