Mitt Moment 22

För en tid sedan hamnade jag i ett oväntat dilemma då jag skulle förnya mitt id-kort.
Jag hade skickat in alla erforderliga handlingar och foton, och några veckor senare stod jag vid luckan på ett sånt där så kallat serviceställe för att hämta ut mitt nytillverkade kort. Jag sträckte fram avin med mitt namn på, och kvinnan bakom glasväggen frågade mekaniskt:
– Har du legitimation?
Och det hade jag ju. Problemet var bara att det inte var giltig. Det var ju det som var skälet till mitt ärende.
– Då kan jag inte lämna ut det här, sa kvinnan bakom glaset där hon satt och höll i mitt lilla paket, som också hade mitt namn utanpå kuvertet.
När jag raljerade lite över det Moment 22 hon försatte mig i, snäste kvinnan att jag väl kunde gå hem och hämta mitt pass i stället. Men - orsaken till id-kortsbytet var att jag gjort en namnändring. Och när den väl var klubbad och klar blev ju alla mina id-handlingar ogiltiga i ett och samma ögonblick.
– Jag kan uppvisa en giltig legitimation om du bara ger mig paketet som du håller i handen, sa jag sanningsenligt. Men regler är regler, och kvinnan höll envist fast vid mitt paket, medan kön bakom mig växte.
Till sist föreslog jag diplomatiskt ett gemensamt öppnande av mitt paket så att hon själv kunde se att jag var ute i hederliga avsikter. Och så blev det.
Jag undrar bara varför det krävdes en kvarts byråkratiskt krångel först?


Tidigare publicerad i Flens Tidning den 6 november 2009