Plötsligt återfår erotiken sin laddning

Det drar en ny farsot över landet. Förutom svininfluensan är nu också vampyrfebern över oss. Det är vampyrer i tv-serier, vampyrer i böcker och vampyrer på film. Nyligen kom det till och med en avhandling om de bleksiktiga, blodtörstiga, vasstandade varelserna.

Febertoppar av det här slaget har blossat upp lite då och då alltsedan 1800-talets första romantiska vampyrsagor. Men vad är det i vår tid som bäddat för vampyrernas starka återtåg?

En del forskare eller psykoterapeuter menar att det handlar om de existentiella frågorna, om farlighet som går att tämja, eller om ren eskapism. Jag tror förklaringen är enklare än så. Jag tror den stavas S-E-X.

Den unga målgrupp där vampyrfebern blossat upp som hetast har vuxit upp i en medievärld som fullkomligt exploderat av sexuella budskap. Kommersiell skvallerpress som säljer på sexuella budskap, sexualiserad reklam, sexistiska musikvideor, dokusåpor där sex spelar huvudrollen och lättillgänglig porr på internet.

Men för varje gång en tidning väljer SEXCHOCK som rubrikord, för varje gång en ny musikvideo visar juckande underliv i minimala underkläder, för varje gång en kamera i Big Brother-huset fångar upp och kablar ut bilder av ett nytt par under ett guppande täcke – för varje gång urvattnas och töms erotiken lite mer på sin innebörd, laddning och magi.

Och ju mer den trivialiseras i medierna, desto mer går beteendet också samma väg. Sex blir något man gör bara för att man ska, för att man kan, eller för att man bara inte orkade säga nej. För att man inte ville gå hem ensam, för att man behövde skingra tankarna, döva känslorna, eller nöjde sig med att ta hem tröstpriset när drömdejten gick hem med någon annan.

Det är där vampyrerna kommer in i bilden. Sex med en vampyr kan vara dödligt. Därför är det förbjudet. I en tid av gräns- och normlöshet reser vampyrerna nya hinder för den omedelbara utlevelsen – och plötsligt återfår erotiken sin laddning, spänning och magi.

Men jag tror det finns andra sätt.

Jag tror absolut på sex före äktenskapet, och jag har inget principiellt att invända mot sex för en natt, om två personer, eller för den delen flera, skulle ha lust med det. Sex är ett språk, ett uttryckssätt. Inte nödvändigtvis för kärlek, men för kärlek också. Och egentligen – borde inte erotiken vara den ädlaste av konstformer? Jag menar, tala om skapelseakt!

Men jag tror också: Om man inte känner fascinationen, nyfikenheten, lyckan över att möta en annan människa, om än bara för några timmar... Om sex reduceras till något lika trivialt som ett träningspass – det är kanske då man hellre skulle avstå. I stället för att utarma och solka ner sitt språk och sina verktyg som man också behöver när kärleken drabbar.

Jag tror det är ett sätt för laddningen och spänningen att fortsätta finnas. Även utan vampyrfeber.


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 3 december 2009