Jag hatar när jag inte kan själv

Den gångna helgen har jag tillbringat i sällskap med målarpryttlar och färgburkar i min hall. Jag har tänkt i flera år att jag skulle måla om den, men det var inte förrän en höstmörkt halvdyster dag nyligen jag kom på att jag skulle måla den ystert vårgrön.

Det har sin tjusning att göra sånt där. Det där att känna att man har förmågan och vet hur man ska göra – åtminstone hjälpligt.

Såvida nu inte målarfärgburken är i plåt och har varit öppnad någon gång förut, så att locket sitter orubbligt fast och inte kan öppnas, ens med ett sånt där fiffigt verktyg.

Sådana saker kan verkligen reta mig. Och ännu värre är det med den sortens hemmapyssel som jag helt enkelt inte behärskar, hur gärna jag än skulle vilja.

Som när en taklampa vägrade fungera fast jag bytt glödlampa, och fortfarande vägrade fungera fast jag slog av strömmen, skruvade bort det runda locket i taket och kollade att alla små kablar satt fast ordentligt och kände mig så duktig. Men det var jag alltså inte.

Eller en annan gång när jag köpt en ny lampa men inte kunde få upp den i taket alls eftersom den helt enkelt inte var konstruerad för att passa normal eluttagsstandard för taklampor, och jag till sist fick konstatera att man tydligen måste vara utbildad elektriker för att få upp en helt vanlig lampjävel!

Förlåt, men sånt gör mig riktigt förbannad. Eller när jag inte kan byta vinterdäck för att muttrarna är för hårt åtskruvade att de inte går att rubba, eller när jag inte kan lufta elementen för att ventilerna blivit fastmålade och luftnyckelns gängor dras sönder när man försöker lossa dem.

Det är inte det att jag har svårt att be om hjälp. Men jag hatar att vara tvingad att göra det. Att känna mig hjälplös, att inte behärska min värld, och inte ha något val. Precis som tvååringen inom mig vill jag då göra uppror, stampa i golvet och skrika ”kan själv!”

Och när man inte kan själv är det heller inte alltid självklart vem man ska be om hjälp. Ta till exempel mitt badrumsskåp med lysrör överst, som jag vill ta bort och ersätta med ett nytt, likaledes lampförsett. Ska jag då kontakta en snickare som kan badrumsskåp, en elektriker som kan el, eller en vvs-expert som kan badrumsinredning, eller rentav en kakelsättare som har koll på hur man gör för att inte sabba fuktspärren i väggen där det ska sitta?

För somliga är det svaret kanske självklart, men det är det inte för mig, och det retar mig.

Men jag får väl hålla mig till färgburkar och målargrejer, så håller jag mig i alla fall på gott humör. Och när min vårgröna hall är färdigmålad tror jag faktiskt att jag ska måla ett rum till när jag ändå är igång. Och bara för att jag kan. Kan själv!


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 26 oktober 2010