Snuvade på ett kulturarv

Tänk att självaste Bellman en gång varit här i våra trakter! Hur makalöst är inte det?
Han lämnade i alla fall efter sig sin ”Fredmans Epistel N:o 39 ”Storm och böljor tysta ren” som också har titeln: ”Öfver Bergströmskans Porträt på Liljans Krog i Torshella”. Så inte är det väl en alltför vidlyftig tanke att han gjort åtminstone en visit på våra breddgrader?
Nu finns det visserligen förståsigpåare som ändå tvivlar på att Bellman någonsin varit här. Men inte verkar det väl vara Bellmans stil att skriva om något annat än just det myller och brokiga liv som gestaltade sig just omkring honom? Och i Torshälla på hans tid fanns dessutom både en Liljans Krog och en Bergströmsk gård som säkert hyste en fru Bergström också.
Tänk att han, en av svensk litteraturs absolut största genier genom tiderna kanske en gång diktat om människor och miljöer just här. Och bara tanken att det funnits en krog här i närheten som hade den där stämningen som Bellman så målande beskriver, så klart så att man nästan kan känna lukten – vilket enastående kulturarv att få sig till skänks!
Det sägs också att Bellman satt under ett pilträd invid Torshällaån när han skrev den där episteln någon gång år 1776.
Fortfarande i dag är det några trubadurer som varje år hedervärt nog tar sig för att hylla den store skalden och sjunga hans Epistel nummer 39 på den plats där det en gång begav sig.
Men det finns varken någon Liljans Krog eller någon Bellmanspil bevarad för eftervärlden. Krogen revs på 50-talet och pilen höggs ned ungefär vid den här tiden för fyra år sedan, utan att någon enda kedjade sig fast vid den i protest, eller fällde några tårar – åtminstone går det inte att utläsa av det som Folket skrev om händelsen.
Nog känner man sig ändå lite snopen - och snuvad.

Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 27 maj 2011