Det är ekonomernas fel

Det är ekonomernas fel. Jag blir alltmer övertygad om att det måste vara så. Ekonomerna och alla som lyssnat alltför okritiskt på dem och tillägnat sig deras endimensionella sätt att tänka.
Jag har redan beskyllt dem för finanskrisen i en annan av mina kolumner. Men de är inte bara att skylla för det, utan för allt möjligt som blivit fel i vår tid, i vår del av världen. Det är som att sektor efter sektor i samhället annekteras.

Jag intervjuade till exempel en uppfinnare för några år sedan. En man med en fantastisk hjärna, kreativ och spänstig som få, trots att han var i 90-årsåldern. Och det var en sak han berättade som mer än allt annat etsade sig fast i mig: Under sina år som uppfinnare hade han sett hur företagsvärlden utvecklats – om man nu kan kalla det han beskrev för utveckling. När han på 50-talet åkte runt och presenterade sina uppfinningar i olika vd-kontor – då var det ingenjörer som befolkade de där rummen. Som förstod sig på de konstruktioner som han presenterade och som på stabil kunskapsgrund kunde bedöma nyttan av dem.

Men när han i dag beger sig till samma vd-kontor – så sitter där bara en massa ekonomer. Som inte begriper hälften av vad han pratar om! Och jag kan nästan bli gråtfärdig av att tänka på hur många kluriga produktidéer och smarta miljölösningar som kan ha gått förlorade för världen på grund av den här utvecklingen. Och det är ekonomernas fel!

Min bror, som är forskare inom medicin, levererade en annan skräckvision för mig nyligen. Det var efter att en av våra svenska medicinjättar kastat in handduken som han konstaterade att det håller på att gå åt pepparn med hela forskningsbranschen, inte bara i Sverige utan i hela världen. Forskningsföretagen vill slåss om patent på sådana mediciner som det finns riktigt mycket pengar att tjäna på. Problemet är bara att det börjar finnas ont om möjligheter att ta sådana patent. Allt medan smalare forskning kring ovanliga sjukdomar blir allt mindre intressant för företagen att bekosta, eftersom de inte har någon vinning av den.

Nu kommer visserligen nysatsningen "Science for life" - men ska man bli sjuk på ålderns höst är det nog ändå säkrast att bli det i någon lönsam sjukdom, för att få störst chans till bot. Så cyniskt har det blivit. Det är pengar som styr, inte mänskliga behov. Och det är ekonomernas fel!

När det gäller min egen kära tidningsbransch är det få saker som gör mig så avundsjuk som när duktiga och seriösa grävmurvlar av den äldre skolan berättar om hur det var att jobba som journalist på 70-talet. Då pratade man inte bara om demokratiska ambitioner – man menade något med det också. Det var publicister som befolkade tidningarnas styrelserum, och journalisterna hade vettiga arbetsvillkor och fick ägna sig åt viktig och granskande journalistik.

I dag har styrelserummen fått nya invånare och en del av dem tycks tro att det är ungefär samma sak att sälja tidning som att sälja korv! Att det räcker med ett någorlunda trevligt innehåll i hyfsad förpackning. Att sådant som själ, karaktär och förtroende inte spelar någon roll - bara för att det inte finns någon kolumn i årsredovisningen där sådana värden kan skrivas in.

Det är djupt beklagligt. Och jag kan slå mig i backen på att det är ekonomernas fel det också!


Publicerad i Tidningen Folket den 5 april 2012