Abonnemang på tandvård kan strida mot lagen

De flesta landsting erbjuder i dag någon form av abonnemangstandvård. Patienten betalar en premie och garanteras en viss bastandvård.
Men det är inte alla som har möjlighet att delta. I de flesta landsting får bara vissa åldersgrupper ansluta sig. Och många patienter med stora vårdbehov har helt enkelt inte råd att vara med.
– Tandvårdslagen säger att vården ska bedrivas på lika villkor. Abonnemangssystemet är därför inte förenligt med lagen, anser tandvårdschefen i Västmanlands län, Jan-Erik Andersson.

Abonnemang på tandvård erbjuds i dag i 16 av 21 landsting. Det är en sorts försäkringssystem där patienterna först undersöks, riskbedöms och placeras in i olika premieklasser. Patienten betalar sedan sin årliga eller månatliga premie och får i gengäld sina basala tandvårdsbehov tillgodosedda. Vissa landsting erbjuder bara abonnemang till specifika åldersgrupper, andra vänder sig till alla.
Ett av syftena med att införa abonnemang har varit att man vill arbeta mer förebyggande för att öka tandhälsan. En tanke har också varit att underlätta för patienterna att klara sina kostnader för tandvård.
– Abonnemangstandvården framställs som om den är helt fri från problem och svårigheter. Så är det inte. Debatten behöver nyanseras, menar Dan Nilsson, representant för privattandläkarnas intresseorganisation.

Stora behov ger höga premier
Ett av problemen med ett premiebaserat system är att de som har störst behov av vård riskerar att hamna utanför. Ju sämre tandstatus en patient har, desto högre blir premien. De patienter som har svårast att klara av patientavgifterna i det traditionella styckeprisbaserade systemet har därför som regel inte heller råd att ansluta sig till det nya.
– Tanken med abonnemangstandvården är god, men så länge det inte skjuts till mer pengar innebär det att vissa grupper ställs utanför av ekonomiska skäl. Hade den statliga tandvårdsförsäkringen legat högre skulle vi få med fler, säger Håkan Vestergren, handläggare med ansvar för tandvårdsfrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
Statistiken säger att det bara är 6 procent av alla patienter i dag som har tandvårdskostnader över 3 000 kronor. Men de som inte uppsöker tandvården alls finns inte ens med i statistiken. Och hur många av dessa som väljer bort tandvård enbart av ekonomiska skäl vet man inte i dag.

Tandläkarna blir försäljare
Abonnemangssystemet innebär i praktiken att man satsar mest tid och resurser på de patienter som redan är någorlunda friska. I Region Skåne har exempelvis cirka 10 000 patienter tecknat abonnemang. Av dessa är det hela 90 procent som ligger i den lägsta riskgruppen.
Marknadsföringen och försäljningen av abonnemangen ligger till största delen på tandläkarna själva, liksom undersökningar och riskbedömning.
En tandläkare kostar samhället drygt 1,3 miljoner kronor att utbilda och har i dag en snittlön som ligger på 34 500 kronor i månaden. Men i stället för att använda sin dyrköpta tid till rena vårdinsatser tvingas tandläkare numera agera försäljare i landstingens tjänst.

Inte vård på lika villkor
Västmanland är ett av få landsting som avstått från att införa abonnemangstandvård.
– Det är ett politiskt ställningstagande. Vi har haft en intern debatt om det här i landstinget och kommit fram till att vi anser att det strider mot tandvårdslagen. Det är inte vård på lika villkor, menar Jan-Erik Andersson, tandvårdschef i Västmanlands landsting.
– Så länge det inte har gjorts någon prövning i högre instans så att det finns prejudikat, så är det faktiskt osäkert om det är förenligt med lagen, menar Elisabeth Löf, socialdemokratisk landstingspolitiker i Västmanland.
Landstingen lyder också under kommunallagen som stadgar att man inte får erbjuda tjänster som inte kommer alla medborgare till del.
– Jag vill inte direkt påstå att abonnemangstandvård är olaglig. Men visst finns det anledning att fundera över hur det här rimmar till exempel med kommunallagen, menar Dan Nilsson.