Det är nördarnas tur att ta över

Det har blivit trendigt att vara nörd. Åtminstone läste jag det någonstans nyligen. Och även om det är svårt att ännu se tecknen i verkligheten – visst är det väl en rätt upplyftande tanke ändå?
Jag menar, alla de där som aldrig var coolast i skolan eller blev bjudna på de ballaste festerna, alla som det tittades snett på för att de var för udda och inte passade in, alla de där som ingen begrep sig på och som därför lämnades åt sig själva, böckerna och datorn hemma på kammaren.
Är det nu äntligen tid för dem att komma ut ur sina gömmor och inta sin rättmätiga plats? Med sina schackspel och frimärkssamlingar, sina brokiga böjelser, finurliga filosofier och konstig... jag menar, kreativa klädkombinationer. Är det nu deras tur till sist?
Eller... kanske ska jag säga vår tur?
Jag skulle gissa att det egentligen finns ganska många som åtminstone någon gång upplevt utanförskap. Som i något sammanhang ansetts för märkliga, för ovanliga, för djupa, för fula, för galna kanske rentav, eller som setts med skepsis bara för att de odlat alltför aparta intressen i förhållande till den närmaste omgivningen. Även om det inte omedelbart kvalificerar en person till fullblodsnörd så har vi alla ett visst mått av egenart. Och vore det inte kul om vi kunde visa lite mer av sånt?
Själv har jag sällan vågat prata högt om att jag faktiskt äger en frimärkssamling och att jag dessutom tävlade i schack när jag gick på mellanstadiet. Men nu kanske jag vågar, om de riktiga nördarna går före och visar vägen. Jag hoppas det...

Nörden som trend. Egensinne i stället för efterapning. Ja, jag gillar verkligen den tanken. Och vem skulle egentligen må illa av om vi fick lite högre i tak och lite mindre snäva livsramar? Jo det förstås... alla de där som författar platsannonser som efterfrågar social kompetens. För vad är det egentligen, om inte just anpasslighet förpackat i diskretare ordkartong?
Men om arbetsmarknaden i stället gav fritt utrymme åt de egensinniga ? Om de riktigt udda idéerna fick en chans att mötas, blomma och bära frukt? Vilka yviga innovationer och prilliga produkter skulle inte då kunna få se dagens ljus? Politiker kliar sig flintskalliga i huvudet för att lösa arbetslöshetsproblemet, men tänk om det är nördarna som är lösningen?
Och tänk på andra delar av samhället... Jag menar, vore det till exempel inte underbart om hela Stureplansklientelet fick stanna kvar ute i kylan, medan nördarna släpptes in och fick husera fritt på de hetaste krogarna? Om det plötsligt var utanförskapet som blev inträdesbiljetten? Jag tror i alla fall att det skulle slås rekord i originella raggningsrepliker...

När väl trenden slår igenom på allvar och nördigheten sprider sig i folklagren – tänk då vilken ny och förbisedd marknadsnisch det blir för företag att sälja sina produkter till?
Fast vid närmare eftertanke... det är just det här som är haken... En hoper egensinniga nördar med aparta intressen kan ju aldrig bli någon köpkraftig nisch på det sättet eftersom de går sina alldeles egna oförutsägbara vägar. Och hur får man en trend att bli livskraftig i vår konsumtionsfixerade tid om den inte kan hjälpa till att sälja något åt någon?
Nej, dessvärre är jag rädd för att det blir svårt för nördtrenden att få något riktigt genomslag. I alla fall tror jag att det tar lite tid. Och att det behövs en del draghjälp från oss andra också.
Jag tänker fortsätta hoppas på nördarnas genombrott. Tills dess ska jag odla så mycket egenart som jag vågar. Numera ligger det faktiskt en bok med titeln "Äventyr med räknedosan" på mitt nattduksbord. Och det händer att jag bläddrar i den ...


Tidigare publicerad i Tidningen Folket i oktober 2006