Eldens högtid är här

Valborgsmässoafton. Är det inte något ursprungligt och magiskt över denna eldens högtid framför andra?
Jag har en särskild fascination för eld. Den är lika vacker som farlig. Och i våreldarnas lågor få man symboliskt kasta av sig det gamla och bli ny. Finna nya sanningar, ta ut nya riktningar, väva nya drömmar om det kommande.

Valborgsfirandet har inte helt oväntat sina rötter i hednisk tid. Eldarna tändes för att skrämma bort såväl vilddjur som allsköns oknytt - och förstås häxorna - dessa starka kvinnor med makt över liv och död. Och utöver elden lär man också ha skramlat med grytlock och fört extra mycket oväsen för säkerhets skull.
I Tyskland trodde man att häxorna firade sabbat just på valborgsmässoafton och därför var extra farliga just vid den tiden.

Men det finns en förklaring till att denna hedniska högtid överlevt mer än tusen år i en kristen kultur. Det fanns ett helgon som hette Valborg och levde på 700-talet i England och Tyskland. Hon startade ett kloster, och vid hennes begravning förtäljer legenden att det ska ha runnit olja från hennes gravsten. Hon helgonförklarades den 1 maj. Därför har hon förknippats med firandet av våren.


Tidigare publicerad i Flens Tidning den 30 april 2009