Earth Hour varje vecka

Vi går mot ljuset, och det är sommartid på klockan – men hemma hos mig är det mörkt. Det började med Earth Hour, och sedan dess har jag märkt att jag bara tänder lampor om jag absolut måste. Inte av energisparariver, utan för vilsamheten som mörkret ger.
Jag hade inte alls tänkt bry mig så mycket om den där timmen i lördags kväll – jag hade planerat för en krogkväll i huvudstaden. Men så blev jag sjuk och stannade hemma i stället. Och bestämde mig, om än lite motsträvigt, för att vara med och ägna vår Moder Jord en mörk timme.
Och sedan jag själv släckt mina lampor gick jag runt i huset och såg hur ljuslågor tändes i andra hus runt omkring, och det var faktiskt riktigt rörande.
Då hade jag ändå ingen aning om att det var närmare en miljard människor runtom i världen som släckte lamporna i lördags kväll. Nästan en femtedel av jordens befolkning! Bara tanken – att så många människor överallt satt och kurade skymning för vår lilla blå hemplanets skull. Visst är det vackert?
Bara det faktum att budskapet har lyckats nå fram till så många människor är smått fantastiskt! Och då är det ändå förstås oerhört många fler som känt till kampanjen än som valt att delta. Och att nästan en miljard människor överhuvudtaget deltar i någonting alls samtidigt måste vara första gången i jordens historia. Då kan vi börja prata globalisering på riktigt, på individnivå, inte längre bara något som berör företagen.
Apropå dem ja – det hade ju förstås varit intressant om man förlagt Earth Hour till någon tid på dygnet när storindustrin går för fullt – den som nu fortfarande går överhuvudtaget, ska man kanske tillägga. Det hade varit intressant att se hur viljan till klimathänsyn hade sett ut i deras led - de som är de riktigt stora klimatskurkarna. Visst handlar det om pengar för deras del – men goodwill är väl också pengar?
Earth Hour har fått åtminstone mig att hoppas att det går att förändra världen! Eller, vi kanske till och med redan gjorde det i lördags? Vi har ju inte sett efterspelet än.
Min egen Earth Hour tillbringade jag i min krasslighet hemma i källaren vid en värmande brasa och levande ljus i två spinnande katters och en god boks trivsamma sällskap. Och det var så rogivande att jag inte nöjde mig med en timme - det blev snarare två. Att byta brasans sken mot tv-flimmer lockade helt enkelt inte.
Jag tror att Earth Hour inte bara gjorde gott för klimatet, utan faktiskt också för människors hälsa, välbefinnande och livskvalitet. Den där timmen skapade ett välbehövligt vakuum i nutidsmänniskans pressade tidsschema, en öppning mot någonting annat. En timme att tvätta sig ren från tv-skval, stressande lysrörssurr och datorflimmer.
Hos mig blir det Earth Hour varje vecka från och med nu. En timme för världen - och för själen.


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 2 april