Inte bara vanligt vatten

Vatten, vatten, bara vanligt vatten? Nej. När man i en månads tid först fått koka, sedan kyla varje droppe vatten man velat dricka eller hälla i kaffebryggaren så är vatten inte längre någon självklarhet.
Och det är inte bara med lättnad som jag nu bär ut vattendunken i förrådet och ställer undan tillbringarna som trängts i kylskåpet.
För aldrig har vatten smakat så gott som under den här månaden. Det är förstås den gamla lagen om tillgång och efterfrågan som fått den konsekvensen. Ju mer svårtillgängligt något är, desto mer åtråvärt blir det, och desto högre värde tillskriver man det.
Förut ville jag gärna förhöja mitt vatten med bubblor, och ibland med lite citronsmak. Men sedan jag kokat och kylt mitt åtrådda vatten har jag märkt att det varit fullt tillräckligt, och rentav delikat att dricka det "au naturelle".
Under den här månaden har det också blivit påtagligt för mig hur mycket vatten man faktiskt gör av med en helt vanlig dag - sådant som man aldrig fick skäl att tänka på förut.
Och det är nog inte så dumt om vi i den här delen av världen, som varit så bortskämda med tillgång på rent dricksvatten, ruskas om och får oss sådana här tankeställare emellanåt.
Jag läste nyligen en skrämmande siffra som sa att 60 procent av jordens befolkning väntas drabbas av "måttlig till extrem vattenresursbaserad sårbarhet" redan år 2025. Det hade en kanadensisk studie kommit fram till.
Man kan bara förfasa sig över vilka konsekvenser det kan tänkas få. Inte bara för de direkt drabbade, utan för alla.
Visst är det skönt att veta att man nu har rent vatten i kranarna igen! Och visst är det bra för elräkningen när man nu inte behöver koka vatten mer.
Men samtidigt hoppas jag att jag inte halkar tillbaka i samma vanvördiga vardagssätt att se på mitt vatten. Som om det vore en naturresurs att slösa med och att ta för given...


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 18 november 2011