Rustad som Muminmamman för obekväma överraskningar

Mitt i stöket med adventsshopping hände det. Fullastad med matkassar kom jag tillbaka till bilen och såg att ena bakdäcket var platt. Alla mina planer för dagen fick ställas på standby. Nu hade jag ett irriterande problem att lösa först.
Jag visste att jag hade ett reservdäck i skuffen. Men ärligt talat hade jag ingen vidare koll på vad mer jag hade där.
Nu visade det sig att jag hade både en domkraft och ett verktyg att dra muttrarna med. Men det var lögn att tro att jag skulle kunna rå på dem. De satt stenhårt!
Vad hade jag för alternativ? Fortsätta kämpa mig blå? Ringa dit någon att hjälpa mig? Eller stoppa någon finklädd adventsshoppare mitt i språnget? "Ursäkta har du lust att lägga dig på knä och smutsa ner dig bara för att jag råkat få punktering? Nej, knappast.
Men jag hade inte stått där lång stund förrän en man kom förbi och undrade, alldeles frivilligt, om jag behövde hjälp. Han satte verktyget mot muttrarna och knixade till med foten så att de lossade, en efter en. Och snart satt reservdäcket perfekt på plats.
Tänk att det finns sådana människor! Allt prat om galopperande våldsstatistik och ett hårdnande samhällsklimat till trots, så finns det människor som fortfarande är villiga att hjälpa andra utan egen vinning. Det är stort, i all sin lilla enkla vardaglighet.
Och hädanefter tänker jag rusta min bil med pannlampa, snöskovel, sovsäck och en hel verktygslåda. Min bil ska vara så fullproppad med praktiska bra-att-ha-saker så att den till och med får Muminmammans handväska att blekna i jämförelse. Då kommer jag att vara rustad för alla eventualiteter.

Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 29 november 2011