Jag skäms - det borde vi göra allihop

Jaha ja… Var det här verkligen det bästa vi kunde åstadkomma? Det bästa vi kunde skrapa ihop att överlämna i arv till kommande generationer. Till de unga, till barnen, de viktigaste vi har.

Varsågoda! Här får ni i arv: En planet med utfiskade hav, ökenutbredning och värdefull jordbruksmark som används till knarkodling. Ozonhålet i atmosfären växer, klimatförändringarna förvärras och ekosystemen närmar sig kollaps. Grattis, det är ert att ta över en dag! Eller nåt.
Och här får ni: En gigantisk ekonomisk kris för att vi inte haft vett att hålla stånd mot ekonomismen och dess giriga företrädare, och så en eurokris för att vi trodde blint på lika blinda makthavare och glömde tänka efter själva. Lånekaruseller, växande skuldberg och nyfattigdom – varsågoda! Liksom.
Och se här: En arbetsmarknad där företagens globala vinstintressen styr och allt annat är underordnat – där de som är unga ska vara tacksamma över ett slavkontrakt med usla villkor och två veckors uppsägningstid, och måste vara beredda att hugga i med full arbetsinsats men förväntas nöja sig med en bråkdel av lönen – om de inte rentav får nöja sig med praktikantersättning.

För den som inte har jobb finns ju a-kassan. Men oj då, vi råkade visst göra ett system som inte alls gäller för ungdomar som aldrig fått in en fot på arbetsmarknaden.
Och se där! Ett pensionssystem för att människor i vårt samhälle ska kunna åldras med värdighet. Det är bara synd att den unga generationen kan glömma att få ut en enda spänn ur det systemet innan ni fyllt 75! Men varsågoda! Eller inte.

Och voila! Ett skolsystem som gradvis utarmas på resurser, där skollokaler förfaller och pedagogiska experiment avlöser varandra utan kompassriktning. En skolmiljö där vi avlägsnat kuratorer och skolpsykologer och står handfallna och ser på när larmrapporterna om självmordsbenägna ungdomar står som spön i backen, med ingenting annat än nya bokstavsdiagnoser och alltmer raffinerade lyckopiller att kontra med.
Skolgårdarna har tömts på skolvärdinnor med ökad mobbning som följd – och som om det inte räckte finns internet som gör att mobbningen dessutom följer med hem efter skolan. Och inte heller det klarar vuxenvärlden av att stoppa.

Varsågoda! Här får ni, barn och ungdomar. Det här var tydligen det bästa vi förmådde.
Och jag skäms! Riktigt ordentligt. Det borde vi göra allihop. För vad ska vi egentligen skylla på? Aningslöshet? Brist på kunskap, handlingskraft, visioner?

Jag tycker inte det finns några tillräckligt bra ursäkter. Det duger inte att se på medan ungdomsarbetslösheten stiger, medan unga tjejer går under, medan unga killar dras in i kriminalitet för att samhället inte kan ge dem deras rättmätiga plats.
Vi är skyldiga de unga långt mycket mer än så här.
I alla fall om vi verkligen menar allvar med att de är det viktigaste vi har.


Publicerad i Tidningen Folket den 9 februari 2012