Filosofiskt café för vardagsklurare

Eskilstuna har fått ett Café Sokrates! Ett eget filosofiskt café på folkhögskolan i Munktellstaden där alla vi vardagsklurare och köksbordsfilosofer får komma samman under den första onsdagen varje månad och dryfta de stora frågorna.

Jag vet inte hur många gånger jag avundsjukt läst om filosoficaféer i storstadstidningarnas aktivitetsspalter och innerligt önskat att något sånt skulle kunna uppstå i Eskilstuna.

När det så gjorde det i onsdags kväll ville jag förstås vara på plats. Lite orolig var jag kanske över att mötas av alltför högtravande resonemang om hur Platons idévärld förhåller sig till Kants ”das Ding an sich”. Men den oron var helt obefogad. Det var verkligen precis som utlovat, ett café för precis vem som helst med intresse för filosofiska frågor. Och det visade sig vara både yngre och äldre, både kvinnor och män som lockats dit.

Alla som ville fick först föreslå en filosofisk fråga som de ville ta upp. ”Vad är frihet?” ”Håller det rationella tänkandet på att försvinna?” Går det att avgöra vad som är konst?” Sedan blev det omröstning, och de frågor som fått flest röster grep vi oss sedan an i tur och ordning.

Och diskussionen blev så långt från ett debattprogram i tv som det går att komma – den där sortens program där företrädare för två olika åsikter pratar upprört i munnen på varandra, där ingen någonsin får föra ett resonemang till punkt och där pulsen, till och med hemma i tv-soffan drivs upp till ohälsosamma nivåer.

Här handlade det inte om att ha rätt eller fel, eller att övertyga varandra. I stället blev det ett böljande samtal helt befriat från alla maktanspråk, där olika inlägg hakade i varandra, gav näring till varandra så att frågorna i stället för att uttömmas eller begränsas fylldes på och blev alltmer mångfacetterade.

Det är så märkligt att det finns så få forum för sådana samtal. Och jag tror att det finns en efterfrågan på den sortens forum – om man bara vet om att de finns.

Själv gick jag hem efteråt i kylan under en stjärnklar vinterhimmel, värmd av känslan av att ha varit med om något viktigt.


Publicerad i Tidningen Folket den 3 februari 2012