Självbiografin som Assange ville stoppa

Han är en av vår tids mest omskrivna och omtvistade personer. Hacker och grundare av WikiLeaks, journalist med höga ideal om yttrandefrihet. Men också djupt ifrågasatt, i synnerhet efter anklagelserna om våldtäkt på två kvinnor i Sverige.
Att också Julian Assanges självbiografi är omtvistad äger väl därför på något sätt sin riktighet.

Julian Assange skrev kontrakt med det skotska bokförlaget Cannongate i Skottland 2010. Spökskrivaren, den skönlitterära författaren Andrew O’Hagan skrev efter ett antal intervjuer med honom ett första utkast till biografin som låg klart i mars förra året.
Men sedan Assange läst det ville han bryta kontraktet och stoppa boken. ”Memoarer är prostitution”, ska han ha sagt.
Förlaget kände sig ändå nödgade att ge ut boken, som alltså utgörs av detta första utkast. Någon omarbetning gjordes aldrig, vare sig av spökskrivaren eller av Julian själv, fast förlaget erbjöd honom även den möjligheten. Boken känns inte heller särskilt genomarbetad, och någon språklig upplevelse att tala om är den inte heller.

Hackade Nasa på nätterna
I bokens första del får vi följa Julian under den kringflackande uppväxten med en hippieinfluerad mamma. Kringflackandet blev för Julian en försmak av vad som senare skulle följa under de mest intensiva åren med WikiLeaks.
Den dagen då han i ett butiksfönster i Lismore får syn på en dator, en Commodore 64 förändras hans liv. I de senare tonåren är han redan en etablerad hacker, och snart en av de främsta i Australien.
”På dagen gick man ner till affären, träffade människor man kände, folk som bara trodde att man var ännu en slapp tonåring, och natten innan hade man varit långt inne i Nasas innersta.”
Men leken blev allvar när han och kamraterna plötsligt eftersöktes som brottslingar efter sina nattliga dataintrång.

Ville skapa en fristad på Island
Det var sedan under universitetsstudierna i matematik, kvantmekanik och fysik som Julian Assange fick idén till det som skulle bli WikiLeaks, ett slags underrättelsetjänst för den lilla människan som skulle begränsa regeringars kontroll över informationen. En organisation som skulle kunna begränsa konspirationers makt genom att driva ut deras hemligheter i det fria.
Och det är en av bokens starka sidor att den tar upp mycket av de idéer, den filosofi och den passion som låg bakom fenomenet WikiLeaks.
Det är också intressant att läsa om Assanges fascination för Island, och hans vision om att där skapa en journalistisk fristad för integritet, en fristad där tillgången på internet skulle vara gratis och människor som avslöjade missförhållanden skulle ses som hjältar.
Boken ägnar ett helt kapitel åt Julian Assanges besök i Sverige 2010 där han får ge sin version av mötet med de två kvinnor som sedan skulle komma att anklaga honom för våldtäkt.
”Det är möjligt att jag är ett slags mansgris, men jag är ingen våldtäktsman, och det är bara en riktigt vriden version av könspolitik som kan få mig till det. Båda två hade sex med mig frivilligt och hängde gärna med mig efteråt. Det är allt.”

Var satt under hård press
Julian Assange har en fascinerande livshistoria. Men hur intressant den än är, så kommer man inte ifrån känslan att det är ett försvarstal man läser. Inte bara i kapitlet om våldtäktsanklagelserna, utan boken igenom. Varje gång han erkänner en dålig egenskap är det som att han känner sig nödgad att genast försvara eller bortförklara den.
Men så var också Julian Assange satt under hård press under tiden då boken kom till. Intervjuerna med honom gjordes under de månader då han satt i husarrest på godset Ellingham Hall nordost om London.
Att det är en icke-auktoriserad självbiografi skriven av en spökskrivare skapar också en besvärande otydlighet om vem som egentligen är ordens avsändare och en tveksamhet kring hur man därmed ska förhålla sig till texten.
Att boken inte är godkänd av sin egen huvudperson ger också upphov till en rad frågor som inte får några svar. Ger den en felaktig bild enligt Julian Assange själv? Eller har det tvärtom blivit en ärligare och mer avslöjande bok än han först avsett? Var det därför han förkastade den?
Oavsett om man ser Julian Assange som en informationserans egen Kristusgestalt, eller om man sällar sig till hans hårdaste kritiker är det en läsvärd bok – inte minst för det omfattande appendix som tar upp exempel på de viktigaste läckorna från WikiLeaks storhetstid.
Och oavsett vad man tycker om honom så är det otvetydigt så att han kommer att fortsätta skapa rubriker under lång tid framöver.


Publicerad i Tidningen Folket den 6 mars 2012