En skrämmande framtidsvision

Jag följer sällan tv-serier. Men flera söndagar den senaste tiden har jag fastnat framför serien "Äkta människor", en framtidsvision om ett samhälle där robotar i mänsklig skepnad blivit vardag, på gott och ont. Men mest på ont.
De används som barnflickor och hembiträden, personliga tränare eller som sällskap. Det finns till och med särskilda modeller som kan ta hand om äldre. Ge hjärt- och lungräddning vid behov, se till att de tar sin medicin och drar ner på kolesterolet.
Det låter kanske inte så ont i sig. Men det onda är ju att människorna inte längre behöver befatta sig med allt det där vardagliga när robotarna gör det i stället.
Själv har jag aldrig önskat mig ett hembiträde - vare sig ett mänskligt eller ett i robotskepnad. Det finns något genuint jordande i att själv ödmjukt få befatta sig med sin disk och sin smutstvätt. Dessutom är det väl känt att kreativa människor får sina bästa idéer, inte när de sitter vid ett skrivbord och gnuggar sina geniknölar, utan just under utförandet av de mest triviala vardagssysslor. Vem skulle vilja ta risken att gå miste om livets bästa snilleblixtar bara för några undsluppna hushållssysslors skull? Inte jag i alla fall.
I serien Äkta människor skildras också hur robotarna gradvis ersätter mänsklig arbetskraft och gör människor överflödiga.
Det är en dyster och skrämmande framtidsvision, och jag blir lättad av att tänka på att det nog aldrig kommer att bli verklighet så länge jag knallar omkring på den här lilla blå planeten.
Men - nyligen läste jag i ett pressmeddelande att öl- och läsktillverkaren Carlsberg planerar att skaffa sig en plockrobot som kommer att innebära att personalbehoven minskar drastiskt. Redan 2014 ska den vara på plats.
Plötsligt känns inte den där skrämmande framtiden så avlägsen längre.


Publicerad i Tidningen Folket den 28 februari 2012