"Thinking is the new sexy"

Mer än en gång har jag i mina spalter klagat på den tilltagande dumheten i vår så kallade civilisation. På att tänkande tycks vara på tillbakagång och på att det tycks bli allt mindre utrymme för analys och reflektion när allt ska gå allt fortare.
Jag har dryftat min förhoppning att dumheten så småningom ska bli så dum och bristen på tänkande så skriande att det helt enkelt måste vända till sist.
Och nu tycker jag mig faktiskt kunna skönja det ena tecknet efter det andra på att en vändning kan vara på väg.

När DN i början av året listade kommande trender så hörde kunskap och vetenskaplig utbildning till de företeelser som skulle får förnyad status under det nya året. Man tackar!
I en trendrapport à la Hollywood konstaterades för ett tag sedan på en av kvällstidningarnas webbsajter att den blonda bimbon med silikonbomber är helt ute – numera är det i stället kulturtjejen med substans som står högst i kurs. Ser man på!
Och när jag för några veckor sedan zappade mig in i ett tv-avsnitt av Sherlock Holmes i modern tappning, så hamnade jag mitt i en kvick dispyt mellan Sherlock själv och en kvinnlig antagonist. Och till min förtjusning hörde jag Sherlock själv triumferande deklarera att ”Thinking is the new sexy”. Att tänka är det nya sexiga. Se där ja!
Och att det finns ett gryende intresse för tänkande finns det faktiskt minst ett tecken på här i vår egen stad också. Eskilstuna har ju fått ett eget filosoficafé, Sokrates, som jag vurmat för tidigare i någon spalt.
Möjligen är det att dra det hela lite väl långt, men jag skulle gärna vilja se det faktum att svenska folket nyligen röstat in Lisa Miskovskis musikaliskt begåvade singer-songwriterlåt direkt in i mellofinalen som ännu ett stärkande tecken för min tes. Men med tanke på vilka andra musikaliska stolpskott som också halkat med, så tvingas jag nog inse att den tesen inte håller.

Det är en upplyftande tanke att alla vi, som av omgivningen ständigt får höra att "du tänker för mycket", kanske snart kan få leva i en era som är mer för oss. Men trots de glädjande tecken jag ser, så finns det skäl att inte ha alltför höga förhoppningar. För än så länge finns det fortfarande fler teckan på den gamla dumheten än den nya vurmen för intelligens.
Men – är det egentligen så konstigt att det går trögt?
Vi lever i känslornas tidsålder. Från det skrivna ordets och böckernas kunskapsstinna era har vi gått över till bildernas, framför allt de rörliga bildernas tidevarv. Bilder talar till våra känslor, inte till vårt rationella tänkande.
Som den konspirationsteoretiker jag är, så hävdar jag också att det finns krafter som helst inte vill att vi ska tänka så mycket. Vi blir så mycket lättare att manipulera om vi slutar tänka och blir kvar i känslornas våld. Om vi nöjer oss med att pekfingra på smarta mobiler i stället för att fundera över hur smart det egentligen är.
Är inte det skäl nog att byta riktning och börja hylla det svala, reflekterande, nyktra och knastertorra tänkandet i stället?
"The new sexy" – var det inte så?


Publicerad i Tidningen Folket den 8 mars 2012