Adjöss till julen

Då var det adjöss med julen igen då. Klä av granen – det som katterna inte redan gjort – och stuva undan pynt och tomtegubbar. Flytta om i fönstren där det gapar så tomt efter att ljusstakarna tagits bort.
Men det är något som fattas.

När barnen var små gjorde vi julens avslutning till en fest, med godsaker och bus och skoj. Pepparkakshuset skulle rivas, och det gick inte att ta undan granen innan man gjort en ordentlig fiskdamm med spännande prassliga påsar...
Det där med små grodorna, skära havre och räven raskar – det har mina barn aldrig varit mycket för. Nog gjorde jag några tappra försök att entusiasmera dem för dylika aktiviteter, i alla fall när de var riktigt små. Men det gjorde aldrig någon succé, vilket jag själv i ärlighetens namn varit mest lättad över.
Och numera är det förstås också uteslutet att festa på pepparkakshus eller fiskdammspåsar.

Men ändå – jag skulle vilja ha ett slags avskedsfest till julen. Så att man en sista gång fick riktigt värma sig i det omslutande röda, det glimmande vackra och stämningsfullt ljusa. Samla ihop den här julens alla minnen och i tanken knyta ett fint band omkring dem. Lyssna, bara en gång till, på de där speciella sångerna som får det att bli jul i kroppen också.

Ta ett riktigt adjö – som ett avstamp in i det som kommer sedan.
Vinterväntan. Fastlagsfest. Innan det sedan är påskpyntets tur…


Tidigare publicerad i Flens Tidning den 15 januari 2010