Hej mitt vinterland

Hej mitt vinterland… trala lala…

Visst finns något trösterikt i det här vädret - trots att det är kallt och bistert? Själv trodde jag inte längre att det här var möjligt på våra breddgrader. Att klimatförändringarna gått så långt att vita vintrar var ett minne blott.

Innan snön och kylan kom hade jag vårblommor i min pyttelilla trädgård som redan lockats upp ur jorden och sträckte sina gröna hårda bladknutar mot höstsolen – som om tiden alldeles gått ur led. Det gjorde mig riktigt rädd.
Nu när det pratas om glaciärsmältning, tundraupptining, brist på isflak med isbjörnsdöd som följd – vad kan då vara mera förtröstansfullt än en riktig vargavinter, som den här?

Och så är det allt det där man nästan glömt under många och snölösa vintrar. Som hur vackert det är när finkornig nysnö faller från träden och glittrar som stjärndamm i vintersolen. Som hur det låter under skorna när det riktigt gnisslar om kylan, hur det känns i lungorna när det är så kallt att det blir svårt att andas. Eller hur det är att komma inomhus och tina upp efter en timslång utflykt i ett isande kritvitt sagoland.

Man bara måste tycka om det!


Tidigare publicerad i Flens Tidning den 8 januari 2010