Girigheten är den verkliga svininfluensan

Jag gillar att vända och vrida på saker. Tänka tvärtom och baklänges. Se det negativa i det skenbart positiva, och hitta ljuskornen även i det kompaktaste av mörker.
Så gjorde jag också när den kolsvarta krisen slog till förra året. Mitt i all rådande framtidsfruktan tänkte jag att det måste komma något bra ur det här. En annan syn på konsumtion och materiellt välstånd. Ett annat sätt att leva. En insikt att sanningen inte bor i en onödigt dyr handväska, en oanständigt stor bil…
Man kan nog inte ha mer fel än jag hade. För är det någonting som hänt det senaste året, så är det att girigheten brett ut sig värre än någonsin. Vi massvaccinerade oss mot en annan farsot – men det är girigheten som blivit den verkliga svininfluensan.
Som en grisflock kring en för liten matho ska nu alla försöka roffa åt sig vad de kan, med alla tjuvnyp som står till buds. Och det råder en samvetslöshet som i alla fall jag aldrig sett maken till tidigare.
När vanliga konsumenters köpvilja viker blir vi i stället lurade in i slingriga köpavtal. Vår medmänsklighet exploateras när blufföretag låtsas tigga pengar till jordbävningsoffer, vår tidsbrist utnyttjas av företag som saltar fakturor och hoppas på att folk inte ska titta efter ordentligt, eller inte tycka det är värt krånglet att bestrida felaktigheterna.
Själv råkade jag för en tid sedan ut för två felaktiga fakturor från mitt telefonbolag, som jag ringde och fick korrigerade. Men när nästa faktura kom, var den ändå lika felaktig som de tidigare. Och det kommer förstås en dag då jag inte hinner klaga, inte orkar, utan bara blundar och betalar i stället.
Ett annat företag skickade nyligen en faktura på något slags telefontjänster som ringts från min hemtelefon vid en tidpunkt då bara katterna var hemma. Jag har visserligen höga tankar om mina katters intelligens, men där passerades i alla fall gränsen.
Och när elbolag skor sig på människors överlevnadsinstinkt att inte frysa ihjäl, när bonusfesten eskalerar i en tid av massarbetslöshet och massutslagning – det är då som i alla fall jag känner just att gränsen är passerad. Att jag bara får lust att hoppa av alltihop. Säga upp mitt telefonabonnemang och vägra gå in i kluriga köpavtal. Och om elbolagen inte skärper sig, kanske till och med frysa mig igenom en vinter, bara på ren trots.
Att brist på pengar skapar en besatthet efter dem – det äger förstås sin rimlighet. Men jag hade så gärna velat se något annat. Och jag är inte beredd att ge upp hoppet. Inte riktigt än.
För kanske är det ändå så att inte bara högmod, utan också girighet går före fall? Att pengahungriga handlare till sist snubblar på sina egna slingriga köpavtal. Den dagen då det inte längre är en uppoffring att sluta handla, utan en befrielse – då har girigheten fallit på eget grepp. Och kanske kan det då komma något annat i stället.
Om man inte tänker tvärtom förstås. Uppochner. Eller baklänges.


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 25 mars 2010