Utanför mitt fönster ligger min pyttelilla trädgård ännu inbäddad i snö - trots att vårsolen kämpat på med all värme den kunnat uppbåda i sina bleka strålar för att smälta ner dem. Och jag har undrat så länge hur mina vårblommor har det där nere under det kompakta täcket och hur länge det ska dröja innan de kommer fram efter den här ändlösa vintern.
Redan i november hade vårblommornas gröna bladrosetter yrvaket tittat upp och undrat om allt stod rätt till. Och jag trodde nog att den vresiga vintern hade gått hårt åt dem när den sedan slog till så fort.
Men så, i går, fick jag till min förvåning se årets första vårtecken. Alldeles intill husväggen där snösmältningen lämnat en liten smal glipa – där hade några små tappra snödroppar letat sig upp mot ljuset och slagit ut sina modiga knoppar.
Och det behövs bara det där allra första tecknet för att min inre trädgårdsmästare ska vakna till liv och väcka den där lusten i mig att gräva med händerna i fuktig mylla, så frön, sätta plantor, plantera buskar, kratta och ansa, och sedan se på och förundras när det växer. Och växer.
Än får jag ge mig till tåls en tid. Men blommorna ljuger inte. Det kommer en vår.
Tidigare publicerad i Flens Tidning den 19 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar