Jag har alltid haft syn som en hök. Och när en äldre kusin för några år sedan sa till mig att kroppsliga defekter som dålig syn börjar märkas på allvar efter 40 så trodde jag henne inte.
Och jag märkte inte heller att jag själv var drabbad förrän min storebror – som även han alltid haft bra syn – plötsligt satte på sig läsglasögon en kväll ute vid sommarstället när han skulle läsa en bok. Han hade ledsnat på att alltid somna ifrån sin bok i sängen om kvällarna, förklarade han.
Det var då jag kom på att det nog drabbat mig också, eftersom jag haft samma problem allt oftare på sistone. Jag höll stånd ett tag - men nu har jag också ett par läsglasögon av den svagaste sorten liggande ovanpå kvällsboken på nattduksbordet, och som jag tar på mig i smyg.
Men med tiden har jag märkt att jag inte längre kan läsa små siffror i halvdunkel, och att jag ser sämre med det ena ögat än det andra när jag prövar ett i taget. Så snart är det dags för ett riktigt optikerbesök och riktiga glasögon som kommer att gräva nya hål i min budget.
Men det är också en ny horisont som öppnar sig för mig. För vilken slags glasögon ska jag egentligen välja? Ska jag välja coola, nördiga, galna, svindyra eller några som får mig att se riktigt smart ut? Nu får jag plötsligt ett nytt sätt att leka med mitt utseende - jag som prövat mig igenom varje nyans av hårfärg och de flesta hårlängder.
Nyligen läste jag också någonstans en rubrik om att glasögonormarna är hetast i modevärlden just nu. Kanske inte så tokig tajming ändå när allt kommer omkring.
Både glasögonorm och modelejon på en gång – grrrr!
Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 17 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar