Som att gå över ån efter vatten

Efter incidenterna med bakterier i vårt dricksvatten och oljeläckage nära vattenverket har frågan om en reservvattentäkt väckts om och om igen.

Och vid fullmäktiges möte nyligen framkom det att Eskilstuna Energi och Miljö nu tillsammans med Västmanland har funderingar på att bygga en kulvert och leda vatten till våra trakter långväga ifrån.

Från Vättern nämligen.

Bara namnet får minnena av kalla dopp i min barndoms källklara sjö att skölja över mig. Pariserviken och Varamobaden med sin varma kritvita sand. Den där sanden som det var oundvikligt att få med sig i sandalerna, i håret och till och med i sängen under varma sommarnätter. Vattnet som aldrig blev varmt ens i hetaste juli, men som man ändå glatt kastade sig i, om och om igen, tills man var blå om läpparna. Vattnet som var alldeles genomskinligt ner till den ljusa sandbotten som formades i mjuka ränder av vågorna...

Så märkligt om man plötsligt här i sina kranar skulle kunna få smaken av Vätterns vatten. Särskilt nu, när debattens vågor går höga om försvaret som vill ha sina flygövningar över sjön och förpesta den med sina flygavgaser.

Och nog låter det också som att det skulle kunna bli en kostsam historia att leda det ända hit.

Lite som att gå över ån efter vatten.

Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 5 maj 2012