Flyttfåglarna är klokare än vi

Det var en av de där dagarna för någon vecka sedan när man kände att höstkylan höll på att bita till ordentligt.
Och i den bleka förmiddagssolen såg jag ett fågelsträck dra iväg över himlen.
Kvar stod jag, full av längtansfullt vemod och tittade efter dem där de försvann i fjärran, tjattrande och fulla av semesterplaner.
Fåglarna – i alla fall en del av dem - har förstått att det enda vettiga är att styra sin kosa till solen när mörkret blir för kompakt och kylan för outhärdlig.
Men vi – som dessutom har mage att se oss som skapelsens krona och ekosystemets högsta art – vi envisas med att försöka överleva i det här ogästvänliga klimatet. Bylsar bara på oss ett par ytterligare klädlager, och grottar sedan omkring här uppe genom hela den mörka årstiden.
Att se de där fågelsträcken ge sig iväg – det inger lite av samma känsla man kan få på en riktigt tråkig fest. En av de där tillställningarna där någon redan före tolv börjar antyda att det är en dag i morgon också, och man inser att den lilla gnistan av riktig feststämning kommer att slockna innan den fått fäste hos tillräckligt många av deltagarna.
En av de där festerna när man anar att livet pågår så mycket mer intensivt någon annanstans. Någonstans där jag borde vara, i stället för här…


Tidigare publicerad i Folket den 23 oktober 2009