Så lätt att falla ur ramen

Det finns saker jag gör alldeles för sällan. Sånt jag gillade att göra som barn, men som jag numera oftast avstår från, för konvenansens skull.
Att dansa en yster höstdans i en virvlande lövkaskad är en sådan sak. Att vada fram genom ett lövhav – allra helst av stora lönnlöv i höstens alla sprakande färger. Att kasta upp ett helt fång högt i luften och sedan virvla runt med dem när de singlar ner igen. Att slänga sig i dem, simma i dem och förlora sig bland dem. Bli ett med naturen för en liten stund.
Så smala levnadsramar vi har egentligen – vi som ska föreställa att vara så fria. Men man behöver inte göra särskilt mycket innan man faller ur ramen. Prata för högt, prata för sig själv, ta hoppsasteg på stan – och det räcker för att bli förklarad som dåre.
Men när jag blir gammal tänker jag bli en excentrisk prilltant som gör precis det som faller mig in. Jag tänker bära knasiga kläder, gå barfota och plocka blommor i parker, bada i fontäner och prata hur högt jag vill – men bara om sånt som är viktigt.
Till dess får jag väl försöka hålla mig inom ramen. Men - om ni endera dagen skulle se någon dåre som dansar omkring i en hög med höstlöv – så vågar jag inte lova säkert att det inte är jag…


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 9 oktober 2009.