Hur man skiljer idiotiska företeelser från briljanta

Jag har en teori. Eller, det är kanske att ta i. Men jag har funderat på en sak, prövat min tanke på otaliga exempel och det finns en möjlighet att det faktiskt stämmer, det som jag har tänkt.
Nämligen det här: Om man försöker beskriva någon samhällelig företeelse på ett enkelt sätt - som för ett barn, en medlem av ett avlägset naturfolk i Papua Nya Guinea eller en Marsian med begränsad förkunskap om den så kallade västerländska civilisationen (nej, jag skrev inte fel, jag menade en varelse från Mars - det var ju en teori, eller hur?) Alltså, om man försöker att avge en sådan enkel förklaring, och man hör själv att det man beskriver låter dumt – så kan det bero på att det är dumt.
"Ja, vad är det med det då", tänker ni förstås. Jag ska strax förklara. Låt mig bara först ta några exempel.
En förklaring till ett barn skulle kanske kunna låta så här: "Det finns barn i en del länder som dör för att de inte får vatten och mat. Att ordna vatten och mat kostar pengar. Och det finns pengar, men de finns i andra länder där människor redan har vatten och mat och ändå har pengar över. De som har pengar vet om att de behövs till att ordna mat och vatten till andra fattiga. Ändå ser det ut så här."
För en Papua Nya Guinean (heter det verkligen så?) skulle en förklaring kanske lyda så här: "Ett kärnkraftverk är ett ställe där man gör energi, som behövs till olika maskiner och lyse och sånt. Men om ett kärnkraftverk går sönder är det jättefarligt och barnen som bor där får en sjukdom som heter cancer och dör, och allt som växer runtomkring blir förgiftat, och är förgiftat jätte-jättelänge efteråt så att ingen kan bo där. I kärnkraftverk blir det också jättefarliga sopor som måste stoppas in i ett berg i tusentals år för att inte bli farligt mer. Det finns andra sätt att göra energi på också, som inte är lika farliga, men man har kärnkraft ändå."
Och en Marsian skulle kanske kunna få följande förklarande exempel på mänsklighetens framsteg: "Vi människor har uppfunnit vapen som är så effektiva att vi kan spränga hela jordklotet i bitar många gånger om."
"Men vart vill hon komma med den här fåniga tankeleken", tänker ni kanske? Jo, det jag egentligen säger är att såväl kloka idéer som rena idiotier går att försvara och förklara om man bara får kleta in dem i tillräckligt sofistikerad ordkosmetika.
Men när man tvingas skala av alltihop och gå tillbaka till den enkla och basala grunden där det handlar om liv, död, ekosystem, solsystem, mänskliga behov och rättigheter – då blir det plötsligt så mycket lättare att skilja idiotiska företeelser från briljanta. Och jag är inte helt säker på att samhället skulle se ut som det gör om fler makthavare prövade sina beslut med en sådan här liten enkel tankeövning ibland.
Dumt eller klokt? Avgör själva.


Tidigare publicerad i Tidningen Folket den 22 oktober 2009